Kulturföreningen La Clave presenterar Cuba Classico med Quintet de Urfé

En konsert som vi strävar att få producera i slutet av oktober 2009

Kubas klassiska musikarv och dess relation till populärmusik

Quintet de Urfé är en stråkkvintett sprungen ur de välkända kubanska institutionerna Institute Superiore del Arte och Escuela Nacional de Arte. Att i text beskriva musiken Quintet de Urfé spelar är ett bekymmer för en västerlänning då denna inte återfinns någon annanstans framför allt inte i Europa där vi har långt gångna uppdelningar i olika musikkategorier. Blandning av stilar har varit en naturlig del i det kubanska musikarvet, förr i tiden såväl som idag. Det specifika med detta arv är just en blandning som tidigare inte gjorts. Arvet från medelhavets balladtraditioner med decima-sång, fransk nöjeskultur med Contradanza, Arabisk-Romsk-Spanska traditioner från Andalusien och sist men inte minst det afrikanska arvet med motsångstraditioner och polyrytmer förmedlade med trummor och andra slagverk samt tumbao-traditionen från det afrikanska tum-pianot mbiran eller sanzan.

Den kubanska blandningen har sitt ursprung i Kuba som spansk koloni byggd med slavar. Kuba blev i det närmaste ensam om att producera socker då slaveriet avskaffades i de närmaste konkurrenterna Haiti och Jamaica, medan det bibehölls och expanderade på Kuba. Sockerboomen på Kuba under slutet av 1700-talet och första halvan av 1800-talet innebar att stora rikedomar byggdes upp och spillde över så att en utveckling av nöjeskonsumtion kunde ske i form av konserter och teater men även i form av stadsutveckling.

Flyktingar från upprorets Haiti i slutet av 1700-talet förde in franska influenser med sofistikerade nöjen. I det Spanska kolonialväldet var man som afrikan framför allt slav men det fanns öppningar för frihet dock under stora begränsningar. En godkänd sysselsättning var musikerns. Före detta slavar tillägnade sig europeiska musiktraditioner och lade till något av sig själva. I Havanna organiserades de första orkestrarna kring Operaföreställningar som var den tidens Musicals och av högsta mode. Kubanska Operakompanier turnerade i mitten av 1800-talet  i New York och i New Orleans under den heta säsongen på Kuba.  De överväldigade den amerikanska publiken med dess kvalitet och antalet olika uppsättningar samt de påkostade dräkterna. När Sverige och Stockholm närmast var ett u-land i Europeiskt perspektiv var Havanna den stad dit 1800-talets superstjärnor valde att ge konsert. Jenny Lind var där på sin ”världs”turné 1853, och senare åkte Caruso dit.

Musiken man spelade var naturligtvis kompositioner från Europa men det dröjde inte länge innan Kuba fick sina egna kompositörer präglade av sitt specifikt Kubanska musikarv. Espada, Manuel Samuell och Ignacio Cervantes var de stora kompositörerna under mitten av 1800-talet. Berömda violinister var Brindis de Sala och Joseito (José) White som även komponerade “Bella Cubana” som Quinteto Urfé spelar.

Quinteto de Urfé återger detta arv. Cuba classico är benämningen som vi använder för att återge formatet, den klassiskt tränade stråkkvintetten, två fioler, en viola, en cello och en kontrabas. Arrangemangen de spelar är den klassiskt tränade musikerns. Innehållet i arrangemangen är magiken i den blandning som skapades ur slaveriets tragik, men som blev Kubas gåva till världen.

Quinteto de Urfé bildades 1975 till med syftet att spela kompositioner av Urfé-familjen men även andra kubanska kompositörer från 1800 och det tidiga 1900-talet. Kvintettens lärare, Orestes Urfé (1922-1990). Orestes Urfé tillhörde en musikfamiljer där fader José Urfe var en känd kompositör vars verk spelas av Quinteto Urfé. Orestes bror Odilio Urfé blev musikhistoriker och dirigent. Orestes själv spelade bas, klassisk musik såväl som kubansk traditionell dito. Redan 1936 blev han basist i Havannas filharmoniska orkester. 1947 åkte han till USA och Berkshire Music College för att förkovra sig. I USA var han elev till bland annat Sergei Koussevitzky som han tillägnade en solistkonsert på Waldorf Astoria 1947. Orestes Urfé var sedan engagerad i musikkonservatioriet i Boston och medlem i Bostons symfoniorkester. Vid återkomsten till Havanna på 1950-talet spelade han mer populärmusik. Bland annat deltog Orestes Urfé i Bebo Valdez triojazzgrupp 1957på Sevilla Biltmore i Havanna. Från och med 1961 spelade han i Orquesta de Teatro y Danza García Lorca i Havanna i vilken han var solist fram till långt in på 1980-talet.  Han var samtidigt verksam som lärare på Escuela Nacional del Arte. Som lärare hade han en mängd elever som blev stora musiker bland annat Juan Formell som bildade Los Van Van.

1 fiol, EMILIO ESTRADA BENCOMO (Camagüey, Kuba).

Emilio Estrada är bosatt i Stockholm där han tillsammans med sin fru Tatiana Shevchenko driver musikskolan Konsonans samt är lärare på Kulturama.

Har sin musikutbildning från bland annat Escuela Nacional de Arte (ENA), Instituto Superior de Arte (ISA) och Musikaliska Akademien Tjaikovski i Kiev. Vid sistnämnda examinerades han till ”Master of Fine Arts” i 1984 hos Professor Beniamin Pronin och Anatoly Melnikov. Han studerade som doktorand till instrumentalist och pedagog. I Kiev mottog han flera priser. På Kuba har han arbetat som fiollärare vid olika musikskolor och spelat i flera symfoniorkestrar och kammarorkestrar samt i Leo Brouwers orkester som turnerade i hela Europa. Han grundade tillsammans med violisten Silvio García Camerata, Brindis de Sala och Quinteto Urfé. Med Unga Riks turnerade han som stråkmusiker i Skandinavien, Europa och Japan, i uppdrag från SIDA arbetade han som kapellmästare och lärde ut svensk teatermusik i Centralamerika. Han är en utomordentlig mångsidig musiker som förutom den klassiska repertoaren, även spelar folkmusik, jazz och improviserad musik bland annat i grupperna Trio Tremendo och Swing Magnifique samt i sin familjeorkester Familjen Estrada.

2 fiol, CARLOS CARO (Havanna, Kuba)

Carlos Caro studerade vid ENA (Escuela Nacional de Arte) hos professor Ricardo Jostiz därefter fortsatte han sina studier på Instituto Superior de Arte (ISA) hos professor Emilio Estrada och Alfredo Muñoz. Han var medlem i Kubas Nationella Symfoniorkester och spelar också jazz, folkmusik och improviserad musik. I tillägg till detta komponerar och arrangerar han också musik, och spelar denna i en kubansk orkester där han är dirigent. En period arbetade han även som musiklärare vid gymnasieskolan i Cienfuegos.

Han har turnerat i hela Europa i många olika musiksamanhang. Arbetar som lärare i Barcelona vid linjen för musikproduktion och frilansar som teatermusiker, samt i olika flamencoorkestrar. Carlos Caro är grundare och ledare för charangaorkestern Sabor Cubano.

Altviol, SILVIO GARCÍA ENRÍQUEZ, (Havana, Kuba)

Silvio García Enríquez har en titel som ”Master of Fine Arts” där han specialiserats på viola och violin som lärare och solist. Han har varit elev hos en rad kända kubanska violinister och violister samt hos en professor från Armenien är kompositör och violist, Ruben Altunian. Han har också haft kortare utbildningar med Federico Lichani och Viera Borisova, under sina studier vid musikhögskolan Instituto Superior de Arte (ISA) i Havana.Han har arbetat som violin och violalärare vid olika nationella kubanska skolor på gymnasium och högskolenivå, och fick utmärkelse som docent vid ISA. Han har också arbetar som viola lärare i Cambrils Tarragona då han också arbetade i Barcelonas Liceo.
Grundade tillsammans med violinisten Emilio Estrada, Quinteto Urfé, och Brindis de Salas som var en av de högst ansedda kammarorkestrarna på Kuba. Har spelat i många olika symfoniorkestrar och kammarorkestrar. Han var också medlem i Operateatern García Lorca i Havana. Han har deltagit i en rad kända festivaler och är en mångsidig musiker som exempelvis spelar Charanga musik i gruppen ”Sabor Cubano”.

Bor i Mallorca och undervisar i altfiol och fiol vid tre kommunala musikskolor, och frilansar som musiker.

Cello, LUIS ENRIQUE CABALLERO VARONA (Camagüey, Kuba)

Luis Enrique Caballero Varona studerade vid Escuela Vocacional de Arte ”Luis Casas Romero”, Escuela Nacional de Arte (ENA) och Institito Superior de Arte (ISA) i Havana, där han fick titeln instrumentalist och lärare i violoncell.

Har arbetat i olika Symfoniorkestrar i olika länder och i Orquestra Mundial de Juventudes Musicales, som är en internationell symfoniorkester för ungdomar. Han har även arbetar som solist i olika symfoniorkestrar, och blev tillsammans med en liten grupp musiker utvald att ackompanjera den berömda Italienska tenoren Luciano Pavarotti.

Han har samtidig som han själv varit medlem, undervisat symfoniorkester cellisterna. På sin fritid arbetade han i Trio Improntus (violin, flöjt och cello), och med en trio violoncellos som kallas ”Casals” Han arbetar just nu som lärare vid Musikkonservatoriet Mayeusis i Vigo i Galicia. Och har nu en fast tjänst vid Vigos symfoniorkester.

Kontrabas, LUIS COJAL (Havana, Kuba, 1969)

Han började sina musikstudier vid Escuela Nacional de Arte (ENA) hos kontrabas lärare Manuel Valdés. Han vann ett pris i den mest prestigefyllda tävling för ungdomar på Kuba.

Luis Cojal har spelat med många kammar och symfoniorkestrar på Kuba. Med Evelio Tieles orkester turnerade han i hela Cataluña och Aragón.

I Orquestra Mundial de Juventudes Musicales, som är en internationell symfoniorkester för ungdomar turnerade han i Canada, Norge, Polen, Tyskland och Holland. I Tyskland deltog han i Masterclass hos Peter Riegelbauer, en berömd kontrabasist. Idag är Luis Cojal verksam som lärare i kontrabas på Liceo de Barcelona.

Quinteto Urfe och Salsa

De specifika rytmiska stilar som framförs är Danza, Danzon och Son.

Danzon är som nämndes Kubas nationaldans. Denna kan sägas vara ett resultat av utvecklingen av fransk Contradans via den Afrikanska rytmen benämnd Tango-Congo, Habanera-rytmen, via Danza till Danzon. Tango-Congo rytmen är som namnet antyder också den dominerande rytmen i Tango och lyssnar man på franco-haitisk traditionell musik finner man den. Hur rytmen kom att färdas och utvecklas till att bli Argentinas musikarv är emellertid en annan historia. Den första dokumenterade Habanera är från 1836, La Pimienta, den benämndes Contra danza-Habanera i noterna. Stilen blev snabbt populär i Spanien och i spansktalande kolonier. Den första världshiten är nog “La Paloma” som just är en Habanera och komponerades av Sebastian Yradier från Baskien (denne Yradier var även kompositören till Habanera som Bizet “stal” och gjorde berömd i Carmen).

Vid sidan om opera och traditionella konserter var det militärorkestrarna som präglade hur musik framfördes och arrangerades. Danzon spelades därför ofta i sk Orcuesta Tipica med blåsinstrument, stråkar och tympani dvs variant av pukor. En annan form var så kallade Charanga Francesas som bara bestod av stråkar.

Son är den rytmiska stil, blandning av spanskt och lite afrikansk som utvecklades på landsbygden i sydöstra Kuba under 1800-talet. När Son mötte Rumban i Havanna fick den en tydlig rytmisk karaktär av det rytmiska elementet clave (Son har samma rytmiska mönster som Rumban Yambu). Son var enkel att utföra och krävde inte så komplicerade arrangemang eller sofistikerad träning i blåsinstrument som dåtidens Orcestra Tipicas. Son utfördes med en gitarr, en gitarrvariant som kallas tres, en bas och rytminstrument framför allt bongos och guiro samt claves (pinnar av mahagonny). På 1920-talet blir Son allt populärare och flyttar in i all finare salonger. Det är Son eller Bolero-son som vi i Europa lyssnar till och kom att kalla Rhumba. Sons popularitet märks genom att man inkorporerar detta rytmelement i Kubas nationaldans Danzon redan 1914. I melodin Bombin del Barreto skriven av José Urfe introduceras ett kadens/rondo på Kuba kallad Montuno som helt enkelt är ett tema taget från Son-stilen.

Både Danzon och Son utvecklas framför allt genom att afrikanskt rytmtraditioner läggs till. Slutligen tillåts även tumbadoras (congas) i orkestrar. Chachacha växer fram ur Danzon liksom Mambo. Tillsammans med den kubanska rumban (yambu, guaguanco, columbia) är detta det fundament som dagens Salsamusik bygger på oavsett om den spelas av en Puerto Ricansk orkester i New York eller ett band som Africando.

Quinteto Urfe; klassisk och populär tradition på samma gång.

Här är ett smakprov från youtube Quintet de Urfé spelar “Ay, Mamá Inés” vid en konsert på Mallorca 2005, låten är ett exempel på kubanskt skämtlynne där man blandar in en känd låt i sin egen musik. Att musikerna plockar melodi och rytm här istället för att använda stråken kan uppfattas som ett intressant arrangemang men är i sig ett arv från den tid då trummor var otillåtet men musicerande slavar överförde trumrytmer till fioler med plockandet på strängar:

Källor:
Alejo Carpentier Music in Cuba
www.lordtiger.com roots of cuban music
Ned Sublette  (2004) “Cuba and its music. From the first drums to the mambo”
Smithsonian Institute (1982) ”The Cuban Danzon, its ancestors and descendents”
www.soncubano.com uppslagsord Orestes Urfé